Som Lungcancer, men i ögat

Jag borde egentligen skriva ett bittert inlägg om nånting men jag får inte riktigt fram orden till det. Jag är nog helt enkelt för glad.  Imorgon får jag äntligen åka hem och träffa världens finaste igen.
Man är nästan som ett barn på julafton på jobbet på fredagar och mina närmaste arbetskamrater undrar vad det är för fel på mig, då borde det plötsligt bli en otroligt Ostig musikalscen där jag dansar runt bland träbalk och stämp och sjunger fredagens ständiga soundtrack. Fridays im in love av the Cure såklart. Det skulle vara en syn för gudarna det!








Nanananaa snart är det fredag!