Som Lungcancer, men i ögat

När man jobbar där jag jobbar finns det ganska många stora irritationsmoment, så många att om jag började skriva om dom så skulle det inte bli så mkt annat att läsa här. Jag väljer därför att fokusera på dom små sakerna som sakta driver en till vansinne, saker man hör på radion till exempel. En sak jag har stört mig på en längre tid nu är faktiskt Eskilstunas egen lilla stolthet Jocke Berg. Han har nämligen gett sig på den gamla Olle Ljungström-låten Nåt för dom som väntar, tolkningen i sig är det väl inget större fel på, lite väl gnällig på det där sättet som bara Jocke kan gnälla. MEN sättet han uttalar ordet spädbarn i låten stör mig något så fruktansvärt mkt [SPÄÄERDBARN] att jag kokar över litegrann  varje gång den spelas och det är några gånger om dagen. Tvi vale!  See for yourself:





Tack och bock.

Jag borde egentligen skriva ett bittert inlägg om nånting men jag får inte riktigt fram orden till det. Jag är nog helt enkelt för glad.  Imorgon får jag äntligen åka hem och träffa världens finaste igen.
Man är nästan som ett barn på julafton på jobbet på fredagar och mina närmaste arbetskamrater undrar vad det är för fel på mig, då borde det plötsligt bli en otroligt Ostig musikalscen där jag dansar runt bland träbalk och stämp och sjunger fredagens ständiga soundtrack. Fridays im in love av the Cure såklart. Det skulle vara en syn för gudarna det!








Nanananaa snart är det fredag!